OJ, vad jag är sämst på att blogga. Men ärligt talat så har jag (i vanlig ordning) inte haft något att skriva om. Har legat sjuk (IGEN) i två veckor. Jättekul. Första dagarna är det oftast rätt soft, man har en massa filmer man har tänkt se men aldrig haft tid att se och man har ju ändå ingen energi till att göra nånting annat än att bara ligga. Sen börjar det bli tråkigt.. Efter en vecka är det jättetråkigt, och efter en och en halv vecka är man återigen tillbaka till liggande läge fast denna gång orsakat av brutal tristess snarare än energibrist. Trodde jag skulle dö härom dagen. Allt var så otroligt jävla tråkigt att jag verkligen önskade mig en spontan hjärtattack bara för att få lite action. Nåja, ska äntligen ta mig ut ur sjukdomsisoleringen och jobba imorrn! Asskönt, verkligen. Börjar med ett saftigt 11-timmarspass också! Förhoppningsvis så har det blivit så pass kallt ute så att folk inte tycker att det är en bra idé att sitta på en uteservering en tisdag längre. Vore skönt att slippa helveteskaoset, liksom.
Sedan jag sakta men säkert började få tillbaka energin för sisådär 3 dagar sedan så har jag faktiskt lyckats vara lite kreativ! Har redigerat sönder två bilder på söta barn och gjort dom till monster. Eller bara lyft fram deras insida, kanske jag borde säga. Alla vet väl förhoppningsvis vid det här laget att barn bara är monster i en söt förpackning?
Brud med korkskruvslockar
och dålig munhygien.
› ORIGINALBILD
Så, det var allt för ikväll! Nu ska jag njuta av mitt nyfärgade hår och kanske ge True Blood en till chans. Just ja, tänkte dela med mig av kanske världens bästa cover någonsin som jag har kört på repeat i typ en månad. Har aldrig hakat upp mig så mycket på en låt någonsin! Det fick givetvis en plats i min Superfetast & Världsbäst-playlist på Spotify. Här har ni en länk om ni är intresserade.
Borde egentligen sova (som.. alltid). Men ingenting händer, trots dubbel dos Valerina forte. Får väl inse det alla andra redan insett, att det är SKIT. Bara för det så gäspade jag nu..
Har legat däckad och varit sjuk i några dagar nu. Bara halsont och allmänt skitslö, jättekonstigt. Känns i halsen sådär som det känns när man har spytt jävligt mycket, om ni.. fattar? ÄCKLITT! Har några dagar ledigt nu, ska passa på att tvätta (håhå!) och köpa in lite grejer till Leiahs ploppande av kattungar, vilket förhoppningsvis kommer ske inom 3 veckor. Jag har räknat (och räknat, och räknat..) och kommit fram till att kattungarna borde komma mellan 26 juli och 1 augusti. Men vi får la se. Kommer dom inte efter dag 70 (trorjareva) så kan det vara faarligt, och då måste man in till veterinären och skära ut dom. Men hur fan ska jag veta? Jag vet bara när jag upptäckte att hennes tuttar blivit svullna, och då kan det ha gått mellan 15 och 22 dagar! HUR.. SKA JAG VETA?! Får väl ta det chill och lita på att naturen vet vad den gör. Men ändå, läskigt..
Jaha, nähä.. Ska väl lägga mig i sängen nu och kolla klart på tredje säsongen av Sons of Anarchy. Har streckkollat alla säsonger senaste dagarna, inte orkat resa mig ur sängen ens. Men imorrn, då jävlar ska jag TVÄTTA!
xoxo
Ibland saknar jag verkligen min bitterhet. Ni anar inte hur underhållande det kan vara att vara bitter ibland! Det bästa är när folk inte förstår, utan tror att man är en olycklig människa bara för att man kastar ur sig några bittra kommentarer då och då. Så idag tänkte jag vara lite bitter och arg!
Kan börja med att gnälla om en sak som hände när jag var påväg (ja, jag stavar det ihop) till jobbet för några dagar sedan. Där går jag liksom, helt oskyldigt och lyssnar på musik.. Går förbi nån krog/restaurang som ligger på en båt (ja, på en jävla båt) vid slussen. Från båten kommer det plötsligt en liten unge på typ 2 bast springandes. Jag stannar och låter ungen springa förbi. Tog inte tag i den (det) för jag trodde typ att han var påväg till sin mamma, eller nått! Och ja, jag vet ju faktiskt inte hur eller var man ska ta tag i barn, precis som hundmänniskor inte vet hur man lyfter katter. I alla fall.. Ungen springer förbi, och då passar jag såklart på att ta ett steg framåt. Men då, helt utan förvarning, så VÄNDER ungfan sig om och springer rakt in i mitt ben! Ni kan ju gissa vad som hände sen.. Ja, han faller som en fura rakt fram och börjar störttjura. Jag gav ifrån mig något slags halvhjärtat ”ehh.. neeej…!” och såg antagligen lite besvärad ut. DÅ kommer pappan springandes från båten. För att trösta ungen antog jag såklart, men NÄE. Han sprang rakt förbi och tog tag i nappflaskan (som ungen tydligen hade haft i handen men sedan tappat) för den höll ju på att rulla ner i slussen! Alltså.. Vem fan tänker på nappflaskan när ungen ligger och kravlar och gråter 1,5 m från kanten? ”ÅH NEJ, inte den dyra märkesflaskan från den där hippa barnaffären på stureplan! MUST.. SAVE.. BOTTLE!”. Allvarligt? Gick därifrån så fort jag kunde och fnissade för mig själv hela vägen till jobbet. Tur att ungen var så liten att han inte lär komma ihåg det där i alla fall. Kul minne liksom, blev fälld och dissad av sin farsa för en nappflaska på samma dag. Suck.
Såg något roligt på nyheterna nyss också. Ett repotage om att ”Wow! Undersökningar visar att niondeklassare dricker mycket mindre nu för tiden!”. Ja, för att dom KNARKAR istället nu! Idioter. Tror dom att ungdomar bara helt plötsligt skulle börja sköta sig? ”Såhär lite har dom inte druckit på 40 år!”. Precis. Alkohol har funnits för länge, det är inte nytt och spännande längre. Jävla.. idioter. Och alltså, undersökningar? Minns att vi också fick sånna i högstadiet. Var ju sällan man var helt ärlig, utan man överdrev eller underdrev som fan. Tror dock att jag var rätt så ärlig ändå, men jag kan tänka mig att killarna var lite värre. Man vet ju att alla alltid sneglar på varandras papper, och man vill ju inte vara den som kryssar i ”0″ på frågan ”Hur många har du legat med?”. Att dom vågar kalla dom där undersökningarna fakta, det är fan helt otroligt. Det roligaste var ändå när dom intervjuade en tant som sa nått i stil med att ”Ungdomar har börjat tycka att det känns lite sunkigt att dricka och vara full.. Man blir ju bakfull sen, och sådär!”. Fattar dom inte hur mycket dom där ungdomarna måste ha druckit om dom redan tröttnat på att vara bakfulla? Jag är 23 och har druckit som fan i perioder sen jag var 16, och jag har inte tröttnat på att vara bakfull än! Första åren blev man ju knappt bakfull ens. Om dom har tröttnat på att vara bakfulla så är det antagligen för att dom har hittat ett rus som inte ger en någon bakfylla. Då är det klart att alkoholen är det sämre alternativet. När det gäller unga i högstadieåldern så ska man alltid anta det värsta!
Ahh.. Nu känns det bättre. Kan avsluta med en liten hatlista! Det vore väl kul?
Keshtis topp 3 hatpersoner atm:
1. Fulkocken Alexander Nilson. Ingen förklaring behövs, bara kolla på honom..
2. Bert Karlsson. Fyller år samma dag som jag, vilket innebär att jag varje födelsedag får en ångestbild av Bert Karlsson i huvudet, när han sitter och moffar in tårta i sin lilla råttmun. Hur tror ni det känns?!
Ehm.. Okej, det här är illa. Nu måste jag faktiskt börja tänka ordentligt för att få ihop 3 personer! WHO AM I?!
Så..
3. Aftonbladshoran Malin Wollin. Bara att det första man möts av på hennes blogg är orden ”Fotbollsfrun” och sen ”Jag vet bäst”. Visst vill man bara slå ihjäl henne? Har läst så många av hennes krönikor, och hon är så äckligt jävla snorkig och den största moralkärringen i världshistorien. WHORE!!
SÅDÄRJA! Nu känns det ännu bättre! Är väl dags för lite Thief 3, tror jag. Har i bitterhetens ära skapat en ny kategori idag, ”bitterfitterier” fick den heta.
xoxo
Snablars! Det var ju just på grund av den här skiten som jag verkligen ansträngt mig för att undvika.. den där skiten. Att jag ska vara så jävla vek. Hahaha, ÅHHH. Så jävla komiskt också att jag alltid lyckas häva ur mig den precisa motsatsen till vad jag egentligen vill säga. Jag vill säga ”EH, JA?”, men istället hör jag mig själv säga ”Ehm.. Ja, alltså.. Varför inte?” vilket i princip kan tolkas som ”Hah, nej tack?”. Sen får man tyvärr ta konsekvenserna av att man var så jävla dum. Kan man inte få en ångra-knapp? Tror att jag lider av någon slags kronisk tunghäfta med en touch av tourettes. Vad är det för fel på mig? Jag vet inte hur man gör!! Får försöka dränka min förvirring i jobb. JOBB JOBB JOBB, och lite sömn.
Var på Foo Fighters (MILJARDER BLINKANDE HJÄRTAN OCH PUSSMUNNAR) med Linnea i onsdags. Kan säga att det lätt var den bästa konsert jag någonsin varit på. Vi typ stod och kramades och halvsnyftade, jag började verkligen nästan gråta för att det var så jävla vackert! Inte bara att se ett av världens grymmaste band, utan för att jag såg dom med världens grymmaste Linnea. Det var så länge sedan vi umgicks på riktigt bara vi två, så det var sjukt awesome! Typ den bästa födelsedagspresenten jag kunde få :*
För just ja, jag fyllde ju år dagen innan! Hade en sjukt rolig födelsedag på grönan med en drös roliga människor från jobbet. Flogging Molly spelade, men eftersom det kaskadregnade så valde vi att satsa på karusellåkande istället. Drog slutsatsen att alkohol + karuseller = världens bästa kombo! Alla asläskiga rides blev bara hälften så läskiga, och samtidigt dubbelt så roliga! Lustiga huset blev kanske 3 gånger så roligt (tråkigt bara att det alltid är fyllt av snorkids), men radiobilarna tog nog hem priset.
Sen var det ju dags för midsommarafton i år igen. Firade ute i Danderyd med jobbfolk m.fl. Var också riktigt roligt! Förra veckan var verkligen årets bästa vecka. Kände mig levande igen, efter något års apatisk missnöjdhet.
Ohh.. nu kom posten! Ska försöka duscha och handtvätta lite jobbkläder, sen ska jag ut i äckelhettan. Höst snart?
xoxo
Det här är revolutionerande, klockan är 11 och jag är trött! Lyckades nämligen med det där fina att sova 24 timmar i sträck igår. Men det är klart, hade ju varit uppe 24 timmar innan också, så det tog väl ut varann. Idag har jag inte gjort ett piss, och det har varit sjukt skönt. Eller ja, jag har faktiskt städat lite. Och spelat Sims, såklart. Det är det enda jag gör när jag är ledig. Det och titta på film. Sims är nog världens bästa verklighetsflykt. Blir så inne i spelet att jag helt tappar bort tid och rum, tror att det är natt för att det är det i spelet, och tror att det gått ett dygn när det bara gått en timma. Underbart. Jag som annars har sån tidsångest behöver verkligen det här.
Fattar inte att det är juni snart. Det känns verkligen jättekonstigt. Det var ju nyss mars! Fyller år om en månad liksom. Vill inte. Känns onödigt. 23, vad är det för ålder? Hatar att jag har åldrat mig förbi alla gränser nu, finns inget att längta till längre. Inget positivt med att bli äldre. Man klättrar sig bara närmre 30, närmre den där åldern man tänkt att man ska vara vid när man skaffar barn och grejer. Min är 28. När jag är 28 vill jag ha ett stadigt förhållande (eller inget alls, en man börjar kännas som en onödig detalj), ett hus och en unge påväg. Men tänk om jag sitter där när jag är 28 och känner mig exakt som jag gör nu? Jag menar.. Jag känner mig inte en dag äldre än 19! Eller gör jag? Det värsta med att bli äldre är ändå att pressen att växa upp börjar kännas otroligt påtaglig.. Måste börja bete mig vuxet snart, kan inte skylla på att jag är ung och dum längre, och det känns fan inte okej! Men ÄH, varför haka upp sig på skit man inte kan bestämma över ändå? Det skapar verkligen bara onödig ångest. Jag MÅSTE inte ha barn innan jag är 28, det är bara något jag själv har tänkt. Värdelöst, egentligen.. Att jag är så bra på att skapa prestationsångest hos mig själv.
Något som inte är värdelöst är Seethers nya album! Har suttit på nålar och väntat, hatar verkligen när ens favvisband släpper kassa skivor. Men jag är faktiskt nöjd! Hade kunnat vara bättre, men jag får väl acceptera att dom utvecklas.. Bitterheten och den där gnagande ångestkänslan finns i alla fall kvar, vilket är skönt. Det är ju deras grej. Satte förresten fingret på vad det egentligen är som får mig att känna mig så delad inför min halvbesatthet av Seether. Vill till exempel inte ha några affischer eller egentligen inte gå på någon konsert med dom heller, vilket är rätt skumt med tanke på att det är mitt favvisband..? Satt i alla fall och kollade på videor med bandet och kände mig lite illa till mods, som jag alltid gör, och kom då på att känslan jag får varje gång jag ser Shaun på film eller på kort är exakt samma känsla som man får när man tittar på kort på gamla kärlekar man inte kommit över än. Lite olyckligt kär, sådär. HAHA! Jag började typ skratta lite för mig själv, kände mig så patetisk! Jag har inte varit fanatiskt kär i någon sedan jag var 12 (Zeke i Gladiatorerna, då.. Sen dog han!). Det här är illa. ILLA, I tell you! Fick bilder i huvudet av mig själv.. stående längst fram på en Seether-konstert med tårar i ögonen och utsträckta händer. Som en äkta liten Kent-groupie. Näe, usch.. Nu vill jag slå mig själv, det här är inte okej. Men hur.. HUR skulle jag kunna låta bli att vilja slingra mig runt i ådrorna på den snubben?
Frrr.. frrr… FRRRRRR!!
Okej. Nu ska jag titta på dom sista minuterna av Pretty Woman, sen ska jag försöka att inte somna.
xoxo
Tror jag börjar slå rekord i att blogga sällan, men who the fuck cares anyways? Har verkligen inget nytt att komma med. Jobbar, sover, jobbar, sover, super, jobbar, sover, super, super, super, jobbar, sover. Super gör jag i princip bara efter jobbet också. Eller på jobbfria tisdagar, typ. Kommer fan bli riktigt svårt att flytta härifrån sen, men jag måste verkligen. Det är ju precis det här jag har varit rädd för, att jag ska nästlas fast vid människor jag tycker om och inte vilja dra härifrån – även fast rövhålan aldrig någonsin kommer bi mitt hem. Näe, fan.. Det får inte bli så! Håller mig undan allt vad män heter, vill inte bli kär och besatt, vilket kommer hända så småningom om jag stannar kvar. Skulle väl antagligen inte bli någon stockholmare, finns ju ingen sådan som lyckats fånga mitt intresse än liksom. Eller kanske en.. Så därför DRAR JAG NU. Eller snart. Allt börjar kännas så omständligt, men det är klart.. Det är en livsomvändande grej vi gör. Det kommer bli svårt, jobbigt och svettigt. Men det kommer vara värt det. Jag kommer vara hemma igen, där hjärtat finns.. Med min familj
Har bara så jävla svårt att komma över att du fortfarande andas. Kan du inte bara sluta? Eller i alla fall sluta skylta med det? Ska jag behöva ta bort dig från Facebook? Jag menar, det vore ju jobbigt. Jag vet inte vad jag tycker att du förtjänar egentligen, men se fan till att göra vad du kan för att förtjäna att jag fortfarande tänker på dig. Du vet lika väl som jag att utan mig är du utrotningshotad, och jag hoppas att du lärt dig leva med den vetskapen – trots att jag inte gjort det. Tack, i alla fall, för att du finns och påminner mig om vad jag aldrig mer vill vara med om. Asshole.
Klockan är 06:11, nu ska jag titta på Top Model och sova. Imorrn är jag ledig. Känner på mig att det kommer bli en 24-timmars sömn.. Fuck you, ta er i röven och ha det så gött! (I luv u guys.)
Oh dude, när ska jag bli frisk egentligen? Nu har jag fått ögoninflammation också. Helt underbart! Är det.. HIV? Man börjar ju fundera. Har inte haft ögoninflammation sedan jag var liten. Då var det ju verkligen så att ögonen var igenmurade när man vaknade. Nu är det bara lite svullet, rött och.. geggigt. Inte så mycket idag, som tur är. Gjorde mitt bästa för att försöka sminka bort skiten när jag skulle gå och handla, men det slutade med att jag bara såg jävligt hög ut. Hade lust att nåla fast en skylt i tröjan där det stod ”Nej, jag är inte hög, jag har bara ögoninflammation. Anledningen till att jag ser så borta ut är för att en förkylning har invaderat mitt huvud och sövt ner alla mina sinnen.” Vore inte konstigt om personalen på kvartersbutiken skulle tro att jag var hög, har ju kommit in rejält packad runt lunchtid och handlat fyllekäk ett antal gånger.
Alltså fan.. Jag borde verkligen skaffa en liten whiteboard i ett snöre att hänga runt halsen! Får ju alltid massa ”jag vill skriva en skylt som förklarar mitt onormala tillstånd”-cravnings. Antar att det är en liten bieffekt av min sociala fobi som ligger halvt vilande just nu. Tror att alla lägger märke till alla smågrejer, men så är det ju inte. Ibland utmanar jag mig själv och gör saker även fast jag får hjärtklappning av det, och det funkar faktiskt. Blir inte yr när jag trycker på stoppknappen på bussen längre till exempel! Ja, det var så illa.. Är verkligen helt amazing att det gick så snabbt från att få hjärtklappning och yrsel av att handla och åka buss till att inte bry sig ett skit (knappt, i alla fall). Att jobba i bar med massa dryga, fulla människor är verkligen världens bästa terapi mot social fobi! Har fortfarande svårt med vissa grejer, till exempel att ta ögonkontakt när jag pratar med folk. Det är jättejobbigt. Är det en lång mening så känns det som att jag bara krymper och krymper, som att min röst blir mindre och mindre. Korta meningar funkar bra, men ska jag prata länge så börjar ångesten krama runt mina lungor och jag blir yr. Tror inte att folk tänker det om mig, att jag är blyg. Men det är jag ju inte egentligen heller, har bara en vägg jag måste trycka mig igenom varje gång jag ska vara social. Det är därför jag tycker så mycket om att vara full, för då finns inte den där jävla väggen där! Och det är så grymt skönt att kunna prata normalt med folk igen. Kanske borde tvångsinlägga mig själv.. Det här låter inte bra? Men ÄH, det är bara att öva! Som pappa säger Tillslut behöver man inte öva längre. Jag skiter i att folk finns runt mig nu, jag orkar inte bry mig. Tyck och tänk vafan ni vill, era asshats.
Nu ska jag spela The Sims Medieval! Har gjort en spion som är så het att jag önskar att han fanns på riktigt. (FU! Sluta skratta åt min ensamhet!)
xoxo
Whoa, det var länge sedan jag skrev något. En månad! Ärligt talat så har det inte hänt så mycket. Har varit sjuk i över två veckor nu *THUMBS UP!*. Sjukt störande. Började med en förkylning, sen precis när den höll på att bli bättre så fick jag någon mongolid släng av magsjuka med feber som höll i sig i två dagar. Spydde som tur var aldrig, men mådde skitilla från jag vaknade tills jag somnade. Känns rätt troligt att det var min fobi för att kräkas som bidrog till någon slags ökad viljestyrka, och hindrade min kropp från att kräkas. Grattis, nånting har du gjort rätt, kroppjävel! Fan, jag hatar verkligen att kräkas. Men det har jag tydligen skrivit förut, eftersom man hittar min blogg om man googlar på ”spyfobi”! Det påminde mig, måste logga in och kolla vad för roligt som har hänt i Google Analytics sedan sist.
…-47% trafik? Aja, det är väl mitt eget fel! Men.. haha! Okej, nu ska vi se. ”Crazy catlady” har någon hittat hit via. ”Flashbacks fylleångest” också, av någon anledning. Fylleångest känns ju rätt jag, så ja.. det kan jag förstå! Men Flashback? Har väl ändå aldrig bloggat om Flashback? Det är ju HEMLIGT! Hehe. Bästa denna gång var ändå ”Berättelsen om när jag verkligen lärde mig”. Önskar att jag kunde skriva ett sånt inlägg liksom. Jag vill också verkligen lära mig! Nånting. Nångång?
Alltså, wäh.. Önskar att min förkylning kunde lämna min kropp snart så att jag kan dra igång min proteindiet igen. Vill ju inte motarbeta kroppens tillfrisknande av att råka äta för lite! Men man blir ju så jävla mätt av att bara käka kött. Prova! Helt sjukt. Kött is the shit! (..säger den före detta 6-årsvegetarianen). Hade ju precis lyckats komma in en period av extrem självkontroll, och sen smittas jag av pesten. Allt har bara flutit (heter det FLUTIT?! Jag har alltid skrivit flytit!) omkring i en enda jävla röra. Har velat så mycket, men har inte orkat. Men nu är det fan jag som håller i ratten, och det tänker jag fortsätta göra.
Apropå kött så hade vi nom nom-premiär idag! En blodfläck med nån liten kladdig ”smula” i upptäcktes i morse på altanen. Jag gissar på att det var Måns. Fast jag hoppas ju att det var Leiah som i någon slags gravidhunger smaskade i sig en mus! Hon löpte rakt igenom p-pillret jag gav henne förra gången, nämligen.. Tänkte att det väl var lungt, finns inte direkt många katter här, och okastrerade hanar finns det väl mest på landet? Trodde jag! En kväll kom jag hem och ropade på Leiah som kom skuttandes som vanligt. Men efter henne sprang en stor bollformat svart-vit katt! Han gick max en halvmeter ifrån henne hela tiden, för fokuserad för att vara rädd för mig ens. Leiah verkade mest vilja springa ifrån honom, hon fattade ingenting, haha. Kan inte ha varit något annat än att han kände hennes brunstlukt! Kastrerade hanar beter sig liksom inte sådär.. vad jag vet. Så, nu kanske det blir kattungar! Håller stenkoll på om hennes bröstvårtor svullnar. Vore ju kul, men ändå läskigt. Tänk om hon föder när jag är borta och något går fel. Tänk om Måns käkar upp kattungarna, eller om hon själv får psykryck och gör det! Tänk om en kattunge försvinner och aldrig hittas. Tänk om jag inte lyckas sälja iväg någon av ungarna. Tänk om deras nya ägare är svin som försöker lära katten att inte gå på mattorna osv. Så.. mycket.. ansvar. Kostar pengar gör dom också! Fast ja, blir det så blir det. Ska kastrera henne så fort jag får tillfälle, och tillgång till en bil. Palla att åka taxi.
Vafan, blev ju asmycket kattcrap nu ju. Jaja, får väl tagga det här inlägget med ”crazy cat lady” också då. Jefflaschit..
Är det bara jag som inte vill att det ska bli sommar, förresten?! Visst, det är väl schysst när det är varmt. Men jag ska ju jobba hela sommaren. Kommer varken ha tid eller råd att åka iväg på någon skojsig festival. Med förra sommaren i minne så vill jag mest bara dö när jag tänker på att sommaren snart är här. Så jävla slitigt, varmt och svettigt. Tycker 10-15+ är lagom. Kan det inte vara det hela tiden? Finns det något land där det alltid är typ så varmt? Dit ska jag flytta, i sånna fall.
Nu ska jag sova. Eller i alla fall lägga mig i sängen. Imorrn ska jag FAN TA MIG till jobbet, oavsett om jag har börjat få bölder eller hostar blod. Får sån sitta still-ångest och skuldkänslor för att jag är borta. Det här är inte okej, jag måste fan bli frisk nu. Håll tummar och tår?
xoxo
Känner mig som en skadeskjuten björn idag. Har ont överallt och har ingen kraft i någon muskel alls. Skulle hänga tvätt, höll på att dö. Det var verkligen jättejobbigt. Tror att mina muskler har förtvinat under mina månader av stillasittande tråk. I somras var jag fan fit! Börjar känna igen musklerna på mina armar igen, men helt tillbaka är dom inte än. Men jag är inte orolig.. Bygger ju muskler som en genmodifierad slaktgris på anabola, speciellt nu när en stor del av min diet består av protein. Känner att det bidrar till mina kvinnliga attribut.. inte. Är lite rädd om den lilla ”kvinnlighet” jag har kvar, men samtidigt så älskar jag känslan av att ha muskler. Så ÄH, fuck ”kvinnliga former”. JAG VILL HA MONSTERBICEPS.
När jag blir miljardär (Ja, när. Inte om.) så ska jag lägga halva min förmögenhet på att uppfinna en minnes- och känsloraderarmaskin. Känner att det skulle behövas just nu. Känslan av ”FANVADORÄTTVIST” slår mig fortfarande i ansiktet då och då, and I don’t like it. Ska det vara såhär för all framtid, eller? Vad fan gör jag då? Mördar dig? Ja, det är väl egentligen mitt enda alternativ, inget annat har ju funkat. Såattehh.. FUCK YOU! Watch your back.. asshole.
Lyssnade på *NSYNC (varför stjärnan? VARFÖR?!) hela vägen till- och hela vägen från jobbet igår. Fick lite insikt idag och känner att det är dags att börja bredda min musiksmak igen. Har gett mig på att lyssna in mig lite på sånna där band man vet att man skulle gilla om man bara orkade börja lyssna på dom. Brukar få sånna ryck typ en gång i halvåret, oftare än så uppdaterar jag mig inte, haha. Ja, jag är tråkig.. Men jag har otroligt svårt för att börja lyssna på ny musik. Det måste kännas rätt, liksom. Annars går det inte! Har alltid vetat att jag skulle gilla Pearl Jam, så dom står först på min lista! Spotify är min bästa vän just nu. I början fanns inte ens min musik med, så jag har totalvägrade Spotify i flera år. Gav det en ny chans när jag skaffade min nya mobil, kändes lättare att köra Spotify på den än att lägga in en massa musik och försöka hitta en värdig musikspelare (eftersom alla Sony Ericssons originalprogram SUGER). Svider lite att det kostar 99 spänn i månaden dock.. Men vafan, köper ju inga kläder längre och super inte direkt så jag har väl råd.
Blev kär i en låt jag hörde i en reklam för ett spel (varför fastnar jag alltid för spellåtar?). Lyssna på den, den är asbra. Flight of the Conchords är med i Simpsons just nu. Fy fan.. skjut mig. Eller skjut DOM! Nya Simpsonsavsnitten är så sjukt jävla kassa. LÄGG NER, NU. Nu ska jag tvätta vidare!
HAHA, åhh..! Jag bara älskar när katter glider av sovplatser i sömnen. Leiah låg på fönsterbrädet bredvid mig och hade legat där i typ en timma. Var varmt och mysigt och man såg hur hon riktigt trivdes. Först började en baktass hänga ut, sen en framtass.. Och precis när jag skulle börja det här inlägget med ”Sitter och trycker i mig resten av en Loka igen” så dunsar det till på golvet bredvid mig och en yrvaken, omtumlad Leiah tittar förnärmat upp på mig. Hahaha, hon är så jävla klantig. Hon lyckas göra så rätt ofta också. Inte så konstigt med tanke på hur den katten sover.. Försökte få en bild på hennes sovställning härom dagen, men lyckades inte. Det börjar alltid med att hon ligger på min mage, men sen blir det för varmt så hon glider ner med överkroppen på madrassen, men har bakkroppen kvar på mig. Ser helt mongo ut redan där. Men den bästa versionen av 50/50-ställningen jag sett var som sagt för några dagar sedan när hon hamnade med huvudet i glipan mellan min säng och soffan. Hon låg verkligen i en typ 45 graders vinkel med huvudet rakt ner i ett jävla hål. Mitt lilla CP.. Det var verkligen mycket roligare än det låter!
Och NEJ, jag vägrar erkänna att det är lame att blogga om sin katt! Katter är awesome! För exempel, kolla:
Just det. Nu tänker jag lägga in ett Leiah-kollage också, bara för att spä på det lite, tänkte jag! För det är jag ju faktiskt bra på. Att.. spä på. Och överdriva. MEN HON ÄR JU SÅ SÖÖT! Mina kattgalning-inlägg har fått en egen kategori nu vid namn ”crazy cat lady”. Kommer ju ändå utvecklas till en äkta sådan tillslut ändå. Dags att börja öva!
..herregud, Kissie gör snyggare collage än vad jag gör.
Nu börjar jag nästan bli lite trött..! VICTORY! Så. Eh. God natt!
Så, det här är min blogg. Spännande? Ja, jo, näe.. Det tror jag inte att du kommer tycka om du inte känner mig. Jag är ju ingen Kissie, liksom. Använder den mest som terapi när mina I-landsproblem tär på mig, och för att lasta av mig lite sweet bitterness när världen känns för dryg. Så den finns alltså mest till för min egen skull. Om du nu råkar tycka att mitt liv är intressant att läsa om ändå, så go ahead.
Enjoy!
